Vinkork bagge

79,00 kr

Återförslutningsbar vinkork med bagge

Det perfekta komplementet till gå-bort-flaskan till värdparet.

100% livsmedelsklassad silikon.
-50°C till +230°C
Tål diskmaskin.
Finns i färgerna svart och ullgrå.

Nollställ
Artikelnr: Inte tillgänglig Kategorier: , Taggar: ,

Beskrivning

Vinkorkarna från Pufz har verkligen gått och blivit en riktig storsäljare. Först kom dalahästen, sen älgen och renen och och nu baggen. Vilken variant tror du står näst på tur?

Fåren i vår kultur

Fåren har en framträdande roll i svensk folktro. Den som var framgångsrik i sin fårhållning sades ha fårlycka, men denna kunde lätt förloras. Bytte man ull med någon som visade sig vara trollkunnig kunde man förlora sin fårlycka. Vid försäljning av ull var det viktigt att när affären var avklarad ta tillbaka en liten lock av ullen. Det betydde otur att låna ut sin ullsax. I Östergötland var det sed att bonden skulle svära så mycket som möjligt åt fåren, för då trivdes de och fårlyckan ökade.

Fåren klipptes vanligen på våren och på hösten. Det skulle ske vid nymåne, vilket var en garanti för att det skulle bli rikligt med ull nästa gång. Vid klippningen skulle man inte klippa av all ull, utan spara en ulltofs för återväxtens skull. Folk trodde att livskraften satt i ullen och därför var man tvungen att på detta sätt visa för fåren att man inte ville dem ont med klippningen. I Mora skulle man vid klippningen låta tackan nosa på en ulltapp och samtidigt säga: ”Nosa på! Inte maktstjäler jag dej! Löp efter ulla och inte efter trulla! Kom tillbaks om hösten, luden och lammstinn!” I Tanum fick fåren höra ramsan: ”Må väl och trivs till nästa år! Kom igen med son och dotter vid ditt lår!”

[källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5r]

Bagge – pappa får

Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter. Fårhonan kallas tacka, hanen bagge, bäse, gumse eller vädur – en kastrerad bagge kallas hammel – och ungarna kallas lamm.

De skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska rasen urial får upp till en meter långa horn, den största vilda arten argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst. Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. Pälsens färg varierar mellan vitaktig och mörkbrun och byts ofta under årets lopp.

Vilda fårarter når en kroppslängd mellan 1,2 och 1,8 meter och därtill kommer en 7 till 15 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 65 och 125 centimeter och vikten mellan 20 och 200 kilogram. Hannar är tydligt större än honor.

[källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5r]

Mer information

Färg

Grå, Svart